För mig så är kultur en del av den humanistiska fakulteten.
Syftet med kultur är förståelse. Förståelse av människans fundament, hennes förutsättningar, villkor och redskap, hennes möjligheter till framgång, förädling av vårt samhälle och det individuella mänskliga sinnet.
Förståelse uppnås när vi omfattar något med hela vårt medvetande, när vi utvecklar alla våra språk, när vi använder alla våra sinnen – inte bara syn och analys.
Kultur måste inte vara samhällspeglande, måste inte ha syftet att slipa våra mentala redskap för att vi bättre ska kunna utveckla vår civilisation.
Kultur får underhålla, skapa gemenskap, måste inte mana till reflektion och förståelse, måste inte vara en del av ett bildningskoncept. Definitionen av kultur är öppnare och friare än så.
Men om man gör motsatsen – villkorar kultur till att INTE få handla om precis ALLT – politik och filosofi t ex, så är man mycket illa ute. Då vill man styra innehållet.
Den konservativa hållningen, att man inte vill bli provocerad och ruckad i sin hållning, att man vill hålla fast vid sin världsbild, finns inom oss alla – Sören som mig, som Bertil och Christine. Jag tror att vi alla har förmågan att se detta fenomen och med hjälp av många möten – bl a kulturella – se de begränsande och förtryckande konsekvenserna av denna hållning och släppa taget om den.
( Men det är ju inte heller något man måste, så länge man inte förtrycker nån annan så får man vara hur konservativ man vill – fast nog är det en svår ekvation,… )
Men peronligen så vill jag höra mer om arbetet med kultur och utbildning i Peru. Musikaliskt så har ju alltid Sydamerika varit en kreativ smältdegel mellan västerländsk 1600-1700talsmusik, den indianska och den afrikanska folkmusiken och den afroamerikanska ( jazz, rock, pop ).
Vad händer nu?
